Snipp, snapp, corona…

… så var resan pausad.

Det är ju onekligen så att coronapandemin bjuder på ett par extraordinära omständigheter. För bara en dryg vecka sedan satt vi i Härnösand och fick inspiration inför vår resa.

Tillbaka i Linköping tog jag kontakt med ett par tidigare MFS-stipendiater som genomfört projekt i Peru och via en av dem fick jag under måndagen kontakt med läkarstudenterna David och Emil som också skulle till Peru, dessutom med samma flyg som jag och bo i samma stadsdel i Lima! Ett roligt sammanträffande och vi började givetvis planera för att besöka Machu Picchu tillsammans.

Sen kom onsdagen med en deklaration om nationellt hälsonödläge i Peru och under natten till fredagen svensk tid fattades beslut om att alla flyg från Europa till Peru stoppas. Det ser alltså för tillfället svårt ut att komma iväg till Peru som planerat. Just nu kollar jag LiU vad som gäller och hur/om exempelvis flygkostnader och annat praktiskt kan hanteras med hjälp av våra försäkringar.

Men! Världen går inte under för att jag inte åker till Peru nästa lördag. Som en vän skrev på FaceBook idag: ”Glöm inte bort att det är Mazarinens Dag idag. Life must go on.”

Och dessutom hände ju det här under en konversation med en tjänsteman på Perus ambassad i Stockholm igår:

På återseende om vad som händer härnäst!

Förberedelsekurs hos SIDA i Härnösand

Under första halvan av den här veckan var jag, tillsammans med ca 30 andra MFS-stipendiater, på kurs på SIDA Partnership Forum i Härnösand. Jag kan bara säga WOW, jag är så tacksam för möjligheterna och upplevelserna jag får ta del av! Så, här kommer ett lite längre inlägg med ett par bilder 😊

Söndag morgon, avfärd mot Härnösand

Att Sverige är ett avlångt land är ju något jag vet, det är däremot ganska sällan som jag upplever hur långt det faktiskt är. I söndags var det dock dags för en påminnelse i form av 8 timmars tågresa från Linköping till Härnösand.

Som tur var hade jag gott sällskap största delen av resan, i form av Stina och Louise som ska åka till en skola i Kenya för att genomföra sitt MFS-projekt. I Sundsvall träffade vi dessutom Jossan och Lovvan som också pluggar vid LiU och ska åka till Sydafrika för att genomföra sitt MFS-projekt.

Väl framme i Härnösand gjorde vi sällskap med ytterligare ett gäng studenter från olika lärosäten i Sverige på vår väg från stationen till boendet bredvid SIDA Partnership Forum. Redan här började det kännas att det skulle bli en riktigt bra kurs, alla var nyfikna på vad de andra skulle genomföra för projekt och samtidigt taggade på att få ta del av det som SIDA vill skicka med oss inför avresa.

Dags för kurspass

Måndag morgon kl. 08 satt alla studenter på plats i vårt klassrum. Vi var en häftig blandning med olika utbildningar och fokus på våra projekt. Den första timman ägnade vi åt att få lära oss mer om vad vi kommer göra under våren och vart vi ska åka. De mörkblå magneterna på kartan till höger visar var det kommer finnas MFS-studenter från vår kursomgång under våren. Flera av oss ska som synes till Afrika men vi är också ett gäng som kommer befinna oss i Latinamerika respektive Asien och Europa. Magneten längst bort till höger markerar Fiji.

Kurspassen under våra tre dagar i Härnösand fokuserade i tur och ordning på SIDA och svenskt bistånds- och utvecklingsarbete, personlig säkerhet under vår tid utomlands, hur vi kan tänka och agera i möten med olika kulturer, samt etiska dilemman och korruption. Det var såklart intressant i sig men det jag framförallt tyckte var häftigt och inspirerande var att merparten av våra föreläsare hade så väldigt mycket erfarenhet och kunskap om de länder vi ska besöka, flera av dem genom mångårig erfarenhet från arbete inom SIDA och FN. Det kändes också som att de var genuint intresserade av vad vi ville undersöka inom ramen för våra uppsatser, vilket kändes väldigt inspirerande.

Tiden utöver kurspassen fyllde vi oftast med samtal om högt och lågt, en intensiv pingismatch eller väldigt god mat. En av kursdeltagarna, Oscar, passade också på att utnyttja de goda vinterförhållandena för ett uppfriskande(?) isbad. Helt orimligt om du frågar mig men jag, Stina och Louise följde med för att assistera och finnas med om något skulle gått tokigt. Nu gick ju allt som tur är väl och Oscar fick njuta av kylan ordentligt.

Under tisdagen fick vi celebert besök av Sveriges minister för internationellt utvecklingssamarbete, Peter Eriksson. Han passade på att förhöra sig om ett par av de projekt vi ska genomföra och berättade också kort om vilka internationella utvecklingssamarbeten som är aktuella för Sverige inom den närmsta framtiden.
Bild: Lovisa André

En av de kanske mer oväntade insikterna under kursdagarna fick jag tillsammans med Victor-Hugo, Paula och Aldo. Det vi fyra har gemensamt är att vi alla talar spanska. Redan första kvällen fann vi varandra i vad jag nu kallar för det spanska hörnet, rincón español. Som lärare och inte minst elev har jag i skolmiljöer ofta varit med om att elever som delar ett annat språk än svenskan kan blanda svenskan och detta andra språk i konversationer i till exempel matsalskön. Det har ju onekligen verkat smidigt att kunna dra ett skämt eller annat på ett språk bara den tänkta mottagaren förstår. Den här gången blev det dock plötsligt jag som stod i matsalskön och skämtade på det andra språket. Inte alls särskilt inkluderande kan man med all rätta tänka, men också väldigt roligt att vara med om tänker jag 😄

Resan hem avlöpte enkelt och utan problem, inte minst tack vare gott resesällskap. Det finns risk att det känns ensamt på resorna i Peru om ett par veckor, samtidigt som det inte är helt otroligt att jag gör mig nya bekantskaper där istället 😊

Så, avslutningsvis har jag bara att upprepa hur glad jag är över att få vara med om det som MFS-stipendiet ger mig. Kursen i Härnösand var riktigt bra, framförallt bjöd den på väldigt spännande möten och samtal med andra MFS-stipendiater! 🙌🏻

Framför SIDA Partnership Forum
Foto: Lovisa André/Josefine Lundh

Resan börjar ta form!

Med 3 veckor kvar börjar resan ta form mer och mer. Datum för när jag ska befinna mig i olika delar av Peru blir alltmer exakta och jag har kommit i kontakt med flera av mina boenden.

Men det är ju inte bara resan som ska planeras. Jag ska ju genomföra en studie och skriva en uppsats också! Under veckan har jag bland annat ordnat med reseförsäkring (som vi får via universitetet) och ett slags akademiskt följebrev. Följebrevet är en slags kort presentation av mig, mitt projekt och min handledare som jag kommer använda i kontakt med bland annat forskare i Peru, rektorer och lärare på skolor och andra som till exempel vill se att Linköpings Universitet står bakom projektet.

Åter till reseplaneringen där den övergripande resplanen just nu ser ut som följer:
Lima 🛫 🛬 Cusco 🚌 Puno 🚌 / ✈️ Lima
På varje plats kommer jag spendera omkring 2-3 veckor innan det blir dags att resa vidare.

Som jag har skrivit tidigare har en målsättning när det gäller boende varit att bo hos familjer för att få möjlighet att verkligen ta del av den peruanska vardagen. Under veckan har jag pratat i telefon med Silvia och Naldi som båda kommer hjälpa mig med just det.

Silvia bor tillsammans med sin familj i Miraflores, ett väldigt centralt område i Lima som passar perfekt för mig på flera sätt. Eftersom deras äldsta dotter är i Barcelona och arbetar för tillfället har de ett rum som står tomt i lägenheten. Jag frågade Silvia om de brukar hyra ut rummet till turister eller andra som vill bo tillfälligt i Lima.
– Nej, aldrig. Men när Carlos ringde och frågade tänkte vi att vi såklart kan ställa upp och hyra ut det till dig.
Silvia har också lovat att ta mig med på en rundvandring i Lima för att visa upp det verkligt peruanska, bortom turiststråken. Hur bra?!

”Estamos acá para ayudarte”

Svenska: ”Vi finns här för att hjälpa dig”

Naldi bor i Puno, en stad söderut som ligger precis vid den välkända Titicacasjön. Hon är bland annat scoutledare i Perus äldsta scoutkår, 105 år gammal! Förutom att jag får bo hemma hos hennes familj är hon också i full färd med att leta reda på skolor och lärare som kan tänka sig att medverka i min uppsats.

När vi ska avsluta vårt samtal säger Naldi, ”Estamos acá para ayudarte” (”Vi finns här för att hjälpa dig”) – som vore det helt självklart att öppna upp sitt hem för mig, hjälpa mig med kontakter och tipsa om logistik och andra praktikaliteter. Jag tänker att det är helt fantastiskt, särskilt som vi aldrig träffats utan bara kommit i kontakt via Carlos.

På bilden syns från vänster scouterna Santiago, Nicolas, Diego, Valentina, Cristina, Tatiana, Samantha, Aymara (dotter till Naldi), Ana Sofia och Carlos, min kontaktperson. Bilden är tagen i Charlesston, West Virginia, efter världsscoutjamboreen i USA 2019.
Alla på bilden har givit sitt uttryckliga medgivande till att medverka på bloggen.

På söndag bär det av till Härnösand för 3 dagars förberedelsekurs på SIDA partnership forum. Men mer om det då!

Jag har boende i Lima!

Nu är det alltså inte ens 4 veckor kvar tills jag stiger av planet i Lima. Det för mig kanske viktigaste att ha koll på innan dess är såklart boende. Ett boende innebär en plats att gå till, lägga av packningen osv. En trygg punkt i en ny tillvaro helt enkelt.

För att komma in i det peruanska samhället så snabbt som möjligt har jag tänkt att det skulle vara kul att vara inneboende hos en familj, i alla fall under en del av tiden i Peru. Jag gjorde likadant och med goda erfarenheter under min utbytestermin i Spanien.

Så, hur hittar man en familj i Lima som har ett rum över, gärna bor ganska centralt och vill ta emot en student på resa? Man kollar med Carlos!

Låt mig presentera Carlos, min kontaktperson i Peru. Carlos och jag träffades hastigt på världsscoutjamboreen i USA i somras där vi båda var med i våra respektive länders kontingentledningar (grupp av ansvariga för våra länders deltagare på lägret). Carlos var till och med ordförande för sin kontingent, det vill säga huvudansvarig för alla peruanska scouter som fanns med på lägret! När vi hade kommit hem ifrån lägret och det var dags att skriva ansökan om MFS ringde jag upp Carlos och frågade om han kunde tänka sig att vara min kontaktperson i Peru och, som man brukar säga, på den vägen är det.

I mitten av veckan ringde jag upp Carlos igen och pratade bland annat om boende för att se om han hade några tips. Jag berättade vad jag hade för önskemål, att det skulle vara kul att bo med en familj osv. Två dagar senare hörde han av sig igen med ett förslag på boende:
✅ – Tillsammans med en familj.
✅ – Mitt i centrala delarna av Lima (Miraflores).
✅ – Rum med egen toalett.
✅ – Fritt Internet.
✅ – Hyra inom budgetramarna.

Kort sagt, lysande!

Fem veckor kvar till avresa

Artikelsökning och vaccination

Nu är det alltså 33 dagar kvar till avresa. Det är liksom både ganska mycket och väldigt lite tid på samma gång och kanske kan det vara det som gör det lite svårt att sätta fingret på hur det går med förberedelserna. Mitt (och många andras) knep för att hantera denna ovisshet är såklart att göra listor: listor i mobilen, listor på post-its, och listor i olika dokument, med målet att sista veckan inför avresan inte ska präglas av panikartat kaos.

Den här veckan har jag framförallt bockat av två punkter på listan, vaccination och den första sökningen efter artiklar till ex-jobbet.

Det här med att söka artiklar handlar alltså om att söka igenom framförallt digitala databaser efter material som kan vara användbart och intressant i relation till mitt ex-jobb. Det kanske låter knepigt men är egentligen inte värre än att söka fram ett bra pannkaksrecept (som helst ska vara granskat av oberoende vetenskapliga experter). För att inte missa något sökte jag ganska brett, vilket resulterade i att jag fick bläddra igenom inte mindre än 600 artiklar i tisdags. När jag var klar hade jag valt ut ett par stycken och kunde börja läsa igenom dem mer noggrant. Jag passade också på att öva lite på hur jag hoppas att en del av dagarna kommer se ut i Peru.

Att vaccinera sig inför en resa är ju en självklarhet, bra för mig och bra för alla i min närhet. Dessutom visade det sig att Läkarhuset/Vaccin Direkt har studentrabatt 🙌🏻 När jag kom dit insåg jag dock att min gula vaccinationsbok, där alla tidigare vaccinationer finns uppskrivna, låg kvar hemma. Som tur var gick jag hem och hämtade den, det visade sig nämligen att jag redan var vaccinerad mot både hepatit A, hepatit B och mot gula febern. Det hade varit onödigt värre att betala för en omgång extra, dom pengarna vill jag använda i Peru istället!

Det jag däremot passade på att skaffa vaccin mot var tyfoidfeber (vaccinet till höger) och kolera-/e-hec-bakterier (vaccinet till vänster). Inför en resa till Zimbabwe för ett antal år sedan avstod jag av någon nu outgrundlig anledning från att ta Dukoral. Det resulterade, föga förvånande, i ett par dagar fyllda av sängliggande och panikartade toalettbesök, något jag om möjligt avstår från den här gången.

Under veckan har jag också uppdaterat startsidan lite, ta gärna en titt! 😊

Min väg till MFS

Hur ser vägen ut som leder fram till ett stipendium i handen och en halv termin utomlands för att skriva uppsats? Ja, ett helt allmänt svar kan jag, för att säga som våra föreläsare i matematik, inte definiera. Däremot delar jag gärna med mig av ett par viktiga vägmärken på just min väg 😊

  • Min väg till MFS

    • Första kontakt med MFS

      Första gången jag kom i kontakt med MFS var förmodligen under hösten 2018 genom en presentation av en student som precis kommit hem från sin MFS-resa. Lärarprogrammets studievägledare och internationella koordinator har sedan dess hjälpt till med tips och pepp för att min egen MFS-resa ska bli av.

    • Examensarbete 1

      På ämneslärarprogrammet i Linköping skriver vi två examensarbeten á 15 hp (en halv termins heltidsstudier). Under våren 2019 skrev jag mitt första examensarbete som består i en uppsats inriktad på att sammanställa tidigare forskning, så kallad forskningskonsumtion. Lena som jobbar med internationalisering på lärarprogrammet tipsade mig om en avhandling skriven av min nuvarande handledare Robert. Avhandlingen verkade så pass intressant att jag valde att skriva mitt ex-jobb inom samma ämnesområde.

    • Världsscoutjamboree i USA

      När jag inte pluggar (och ibland även när jag pluggar) är jag engagerad i Scouterna. Under 2018-2019 var jag med i det team bestående av ca 50 personer som under sommaren 2019 tog med sig knappt 2000 svenska scouter till världsscoutjamboreen i USA. En världsscoutjamboree är ett megaläger som den här gången samlade omkring 50 000(!) scouter från hela världen. På lägret ville jag gärna träffa peruanska scouter för att lära mig mer om Peru och eventuellt sedan kunna be om hjälp med praktiska saker inför och under resan. Det visade sig finnas en hel del scouter från Peru, bland andra Solangel och Carlos som jag nu har regelbunden kontakt med 🙌🏻

    • Arbete med stipendieansökan

      I samband med att höstterminen 2019 inleddes var det också dags att börja skriva ansökan för att söka MFS-stipendiet. Huvuddelen i ansökan skulle vara en max 5 sidor lång text på engelska med ett antal på förhand bestämda delar, därtill skulle även olika intyg och budget finnas med. Jag har nog sällan jobbat så mycket med en text på 5 sidor och har min handledare Robert att tacka för många kloka ord om vad som bör och inte bör finnas med i en ansökan. Till slut var den färdig och kunde skickas in i slutet av november.

    • Ansökan godkänd

      Fredagen den 13:e december var allt annat än en otursdag. Hade det inte varit för att jag satt i en tyst läsesal på Stadsbiblioteket i Stockholm hade jag ropat högt av glädje när jag fick se mailet med inledningen:
      Hej Daniel,
      Jag har glädjen att få meddela dig att du har blivit tilldelad ett MFS-stipendium. Grattis!
      Äntligen, allt jobb med ansökan hade givit högsta utdelning!
      Och inte nog med att jag fick stipendiet, även Stina och Louise som jag spenderat många timmar på campus med fick var sitt MFS-stipendium för att åka till Kenya i vår 🎉

    • Förberedelsekurs i Härnösand

      En av de saker som ingår i MFS-stipendiet är deltagande på förberedelsekursen för Minor Field Studies (MFS) på Sida Partnership Forum i Härnösand. Det känns lite lyxigt att få åka iväg för att träffa andra stipendiater och få information om sådant som kan vara bra att ha koll på under resan och arbetet med uppsatsen. Både jag, Stina och Louise åker på kursen i början av mars.

    • Examensarbete 2 och MFS i Peru

      Och så blir det dags till slut. Den 21 mars, knappt två år efter att jag fick höra om MFS, lyfter planet från Linköping och via Amsterdam reser jag till Lima och Peru för att vara med om ett 12 veckor långt äventyr, spännande!

Vad är MFS?

MFS är en förkortning för Minor Field Studies, mindre fältstudier, och är namnet på ett stipendium som delas ut av Sida och Universitets- och Högskolerådet via flera av Sveriges universitet. Stipendiet delas ut i form av en klumpsumma på 27 000 kr. Ofta genomförs ett MFS-projekt i samband med en uppsats och kan då genomföras enskilt eller i par.

Jag fick reda på att möjligheten till att söka ett MFS-stipendium fanns under hösten 2018 och sedan dess har jag haft siktet inställt på att skriva mitt andra examensarbete i ett spansktalande land, gärna i Latinamerika. När så väl beskedet kom i slutet av december 2019 blev jag otroligt glad!

Vill du veta mer om vad ett MFS-stipendium är, vad som krävs för att kunna söka, vad ansökan behöver innehålla osv kan du om du läser vid Linköpings Universitet med fördel läsa med på LiU:s sida om MFS. Om du vill ha utförlig information utan koppling till ett särskilt lärosäte kan du läsa mer på Utbyten.se.

Om du bestämmer dig för att söka ett MFS-stipendium önskar jag lycka till! Om du vill får du gärna höra av dig med frågor så svarar jag efter bästa förmåga 🙂

Vem är jag och varför en blogg?

Jag heter Daniel och studerar sedan ett par år tillbaka vid Linköpings Universitet för att bli gymnasielärare i matematik och spanska. Under våren 2020 kommer jag spendera 12 veckor i Peru för att genomföra en Minor Field Study och skriva mitt andra examensarbete. Själva uppsatsen kommer jag skriva på spanska men berättelsen om arbetet med den och livet runtomkring kommer jag mestadels beskriva på svenska.

Jag förväntar mig ingenting mindre än att mina 12 första veckor någonsin i Peru och Latinamerika kommer vara ett stort äventyr, så för att minnas det och kunna dela det med både nya och gamla vänner ska jag försöka hålla liv i den här bloggen under resans gång. Exakt hur många inlägg det kommer bli vågar jag inte lova, särskilt som exempelvis internetuppkoppling och tillgång till el under vissa perioder av min resa kan variera. Och av just den anledningen – drabbas inte av panik om jag inte lägger ut något i den takt jag brukar, det är förmodligen inget allvarligt som hänt 😉

6 veckor till avresa

Tiden flyger fram – och snart gör jag det också!

Nu är det alltså mindre än 6 veckor kvar till avresa. Den 21 mars sätter jag mig på planet här i Linköping och landar så småningom på flygplatsen i Lima, Peru. I takt med att det blir allt mindre tid kvar blir också förberedelserna inför resan och projektet allt fler.

Under veckan har jag framförallt gjort en övergripande tidsplan för projektet och därmed också tiden i Peru. Å ena sidan känns det skönt att få lite tydlighet i vad som ska hända, å andra sidan är det ju, som min handledare Robert sa, bara ett dokument på min dator. Verkligheten kan bli en helt annan 🙃 Hursomhelst känns det lite övermäktigt att hålla 12 veckors planering helt i huvudet så tidsplanen får vara kvar.

Mitt första Gantt-schema någonsin, ändå nöjd!

Jag har dessutom fått expertråd inför resan! Gabriella som har bott i både Bolivia och Peru betydligt längre än vad jag kommer vara där kom förbi och delade med sig av olika tips och en hel uppsjö med platser som jag bör besöka i Lima och andra delar av Peru. Hur grymt med den sortens experthjälp?!

Skapa en ny webbplats på WordPress.com
Kom igång
%d bloggare gillar detta: